Huvudpersonen Tuva är en tyst och ensam tjej, hon vet bättre än att försöka prata med de andra i klassen. Hon har under hela sin uppväxt blivit retad för sina ärr på halsen. Tuva har numera hittat en plats i hierarkin där hon inte hörs eller syns. Uppväxt på en skärgårdsö blir det lätt isolerat men hon har alltid haft havet att lita på och trösta sig vid. När hösten kommer drar något in, både över land och hav. Tilliten Tuva har känt till havet förändras. Det känns inte längre tryggt att åka båten till skolan. Någon eller några följer henne och väntar på nattens mörker. När det är dags för orienteringsprov i skolan händer något, Tuva springer själv, dimman ligger tjock när hon plötsligt får syn på Rasmus, den nya killen i klassen. Han är själv och verkar vilsen, vart har hans kompis Axel tagit vägen? Tuva försöker få kontakt med Rasmus, men han verkar helt hypnotiserad och då plötsligt ser Tuva se små ljusa punkterna som svävar framför Rasmus. Tuva lyckas bryta förtrollningen och leda Rasmus tillbaka till skolan. Men Axel finns inte att hitta någonstans. Fler och fler människor försvinner spårlöst runt om på öarna. Tillsammans med Rasmus börjar Tuva leta ledtrådar efter vart Axel tagit vägen. Hon upptäcker att det finns många hemligheter dolda, framför allt om hennes egen uppväxt.
Berättelsen är relativt enkel att hänga med i och blandar gammal skrock med nutid med Tuvas svårigheter att passa in både i skolan och familjen. De elaka tjejerna som alltid verkar haft något emot henne men som hela tiden måste trycka ner Tuva.
Också väldigt intressant att få följa en huvudperson som växt upp på en ö och hur det kan vara att leva så. Passar från ca 10 år och uppåt.
