Innan jag läste "Kurragömma" av Petrus Dahlin hade jag ett antal böcker som jag läste som var sådär. Och det var ändå böcker som jag läst recensioner och goda omdömen om innan, då blir man besviken!
Att dessa dessutom hamnar så man läser dem efter varandra är ju ganska fascinerade.
Till att börja med:
1. Dockskelettet av Holly Black, blev så besviken redan efter ett par kapitel, fångade aldrig mig riktigt så orkade inte ens läsa klart den.
2. Varelserna, Uppror, helt ok men inget så där över sig. Ingen wow-faktor som den första var. Ok men inte mer. (orkade i alla fall läsa klart den!)
3. Fågelöns hemlighet, snusförnuftiga huvudpersonen Malva fixar allt, hon seglar och vet det mesta om djur och natur, det lär hon sina schablonfigurer till kompisar och läsaren. Början är helt ok i denna bok sedan blir det som en regelbok där du som läsare får lära dig vad som är rätt och fel. Personerna är inga man känner för och skulle jag träffa Malva i verkligenheten så skulle jag kräkas på henne.
4. Den fantastiska historien om katten som försvann, såg verkligen fram emot den här! Morpurgo brukar få mig att både gråta och skratta med hans fina historier som ofta involverar djur. Älskar hans bok "Kensukes rike" Den ska du läsa och inte den här! Blir så besviken, baksidestexten lovar så mycket mer spänning än vad det blir. Många dagar där huvudpersonen i princip inte gör något, varför sticker hon inte ut och räddar sin stackars katt?! Flera sidor blir till att skumma. Tanken och slutet är väl typ rörande, men Morpurgo, du kan bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar