I förra veckan läste jag äntligen Petrus Dahlins nya mellanåldersbok Spöknät. Efter Kurragömma (som jag tyckte var sjukt läskig) hade jag höga förväntningar på den nya. Men de upplevdes inte alls tyvärr. I Spöknät får vi träffa Tino, en kille utan så många kompisar då bästisen precis har flyttat. Mamma och pappa har dessutom skiljt sig och på besök hos pappa får Tino reda på en hemlighet. Han bara måste berätta för mamma och hon tar det inte särskilt bra. Hon går in i depression och sover mest hela dagarna. Tino känner sig ensam, efter ett varv i kvarteret ser han att dörren till bästisen hus är öppen, har de nya ägarna flyttat in? Han knackar på men får inget svar, utan att tänka smyger han in och träffar Akki. Hon pratat väldigt speciellt och har gamla konstiga kläder på sig. Tino anar att hon är en sådan där lajvare men tänker att en vän är ändå bra att ha så de börjar prata.
Någon dag senare drar en storm in över samhället och Tinos mamma försvinner spårlöst. Tino blir förtvivlad men blir lättad över att träffa Akki som säger sig veta vart mamman håller hus. Hon kan visa Tino.
Boken är lite lagom spännande men inte alls lika kuslig som Kurragömma. En helt okej berättelse med lite svajig röd tråd som blir bättre mot slutet.
En passande bok att läsa i hängmattan i sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar