Årets bästa

De bästa böckerna som jag läste 2016... svårt att välja, många bra och flera mindre bra. 2016 var ett väldigt bra och trevligt läsår med mycket lästid. Ser mycket fram emot läsåret 2017. 

Det var kul att kika tillbaka på böckerna jag läst under året, kan nog påstå att jag kommer ihåg dem alla, eller ja inte exakt allt de handlar om men mer en känsla kring hur de var att läsa. Sen är det ju väldigt trevligt att titta på bilderna där man anar den härliga sommaren i bakgrunden. Ser mycket fram emot detta, att färdas bort i en toppenbra bok i solstolen. Svårt att tänka sig när det är 10 minus ute men snart är våren och sommaren tillbaka, härligt!

Dessa böcker kvalade in på topplistan:

Bloggstafett- Vi är en

Idag är första gången jag är med i en bloggstafett, väldigt spännande! Vi är 9 personer som alla läst och bloggat om samma bok; den underbara "Vi är en" av Sarah Crossan.

Igår bloggade swebookobsession om boken och imorgon är det littletreeofstories som bloggar. Kika in hos dem och se vad de tyckte!

Jag hade läst några recensioner om boken innan jag fick den i min hand, och tänkt att det nog inte var en bok för mig. Men så fel jag hade! Jag är så glad över att jag fick läsa boken och kan inte förstå att jag inte var helt exalterad över att äntligen få läsa den!

"Vi är en" handlar om två tvillingar, Grace och Tippy, som är sammanväxta vid höften. Deras mamma och pappa har precis berättat att de inte längre har råd med privatlärare som hemskolar tjejerna och nu ska de få börja i vanlig skola. Grace och Tippy är vana vid att folk stirrar men tänk i en skola, då kanske folk inte bara stirrar. Tjejerna är inte särskilt glada vid tanken men inser att de inte har något val. Nervösa och pirriga går Grace och Tippy till skolan, och visst stirrar folk men tvillingarna får också två nya kompisar. Kanske har de även chans att få veta hur det är att bli kära.

Boken är skriven i små korta kapitel, det går snabbt att läsa den men innehållet är helt magiskt. Tänk att kunna skriva så berörande med ganska få ord! Känslorna och kärleken mellan systrarna och deras familj är så fin att läsa om. Och jag vill läsa mer! Tyvärr inser jag ganska tidigt i historien att den kan sluta på tre sätt och troligtvis inte det sättet med rosafluffigt slut där alla är otroligt glada och lever lyckliga i alla sina dagar, nej detta är ingen sådan bok. Detta är en bok man gråter till men också skrattar med. 

Har ni inte läst denna pärla till bok, gå bums till biblioteket för att låna eller köp ett ex, för denna bok är en sådan man vill ha hemma i bokhyllan. Både innehåll och framsida är så fina!

Missa inte den här i höst!

 

Den här pärlan får ni inte missa i höst! Tar upp många frågor kring att vara tonåring, skola och kompisar, att växa upp i olika familjer och hur det kan vara att ha en mamma som inte alltid finns där utan kanske drar iväg i månader på yogaresor. Jag blir arg och ledsen när jag läser den här boken och det är en väldigt viktig bok. En bok som absolut passar i bokklubbar för det finns så mycket att diskutera och samtala omkring. 

Snart på bio

Igår läste jag ut Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, en bok som mest blev läst för att den snart kommer på film.  Kan erkänna att det kanske inte är så rättvist, men däremot vill jag ju hemskt gärna se filmen och som bibliotekarie kan man ju inte bara se filmen utan att ha läst boken! Och det var ju bra att jag läste den för jag hade fått helt fel uppfattning om vad den skulle handla om. Främst var det fotografierna som lurade mig, de ser så spökliga ut så därför trodde jag att boken skulle vara en klassisk spökhistoria. Men som sagt, det är det inte! Vi får träffa 16-åriga Jacob som under hela sin barndom växt upp med sin farfars historier om Miss Peregrines och de besynnerliga barnen. Ju äldre Jacob blir desto mer tror han att farfars historier är just påhittade sagor. Men en kväll blir farfar dödad mitt framför ögonen på Jacob och i sina sista andetag ber han Jacob hitta fågeln i loopen. 

Jacob blir förtvivlad, vad menar farfar med hans sista ord? Jacob försöker prata med sin mamma och pappa men inser till slut att ingen vill prata om det som har hänt. Han går till en psykolog och grunnar så hårt över orden. På sin födelsedag får Jacob en bok, en bok från farfar och inuti boken finns ett brev med ledtrådar. Tack vare ledtrådarna får Jacob reda på vart Miss Peregrines hem för besynnerliga barn ligger. Kanske var inte farfar så galen som alla trodde? Jacob bestämmer sig för att fara till ön och leta reda på Miss Peregrine. Han behöver svar på alla sina frågor.

 Boken går upp och ner, jag tycker att den hade tjänat på att kortats ner. Den blir lite seg i början och mitten. Men ju längre du läser desto mer nystas hemligheterna upp och de sista 100 sidorna är så spännande att du inte kan sluta läsa. Dock blir jag så besviken på att det är en trilogi! För mig är boken inte tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa de andra två, men filmen kommer jag gå och se! Det ska bli väldigt spännande att få se hur huvudpersonerna spelas och hur/om fotografierna kommer få vara med.

Trailer till filmen som går upp den 30/9 (och det är den fantastiska Tim Burton som gör den!)

Graven i djupet

En bok att verkligen se fram emot i höst är den spännande Djupgraven av Camilla och Viveca Sten! I veckan läste jag klart den och jag gillar den verkligen. Personerna och berättelsen känns väl bearbetade och det ligger nog mycket jobb bakom persongalleriet. Tyvärr har jag inte läst något av Viveca eller Camilla innan men jag tycker att det är lite rolig att mor och dotter skriver tillsammans. Och det blev bra! Djupgraven beskrivs som den första boken i en rysartrilogi, så det ska bli spännande att se om de två andra böckerna också håller. Däremot är jag lite besviken på just ordet "rysare" det blir aldrig riktigt sådär rysligt och läskigt som jag hoppades på. Numera är nog både en själv och barn så matade med skräck och otäckheter så jag önskade att de hade krämat på med lite mer otäcka känslor kring djupet och det som lurar i dimman...

Huvudpersonen Tuva är en tyst och ensam tjej, hon vet bättre än att försöka prata med de andra i klassen. Hon har under hela sin uppväxt blivit retad för sina ärr på halsen. Tuva har numera hittat en plats i hierarkin där hon inte hörs eller syns. Uppväxt på en skärgårdsö blir det lätt isolerat men hon har alltid haft havet att lita på och trösta sig vid. När hösten kommer drar något in, både över land och hav. Tilliten Tuva har känt till havet förändras. Det känns inte längre tryggt att åka båten till skolan. Någon eller några följer henne och väntar på nattens mörker. När det är dags för orienteringsprov i skolan händer något, Tuva springer själv, dimman ligger tjock när hon plötsligt får syn på Rasmus, den nya killen i klassen. Han är själv och verkar vilsen, vart har hans kompis Axel tagit vägen? Tuva försöker få kontakt med Rasmus, men han verkar helt hypnotiserad och då plötsligt ser Tuva se små ljusa punkterna som svävar framför Rasmus. Tuva lyckas bryta förtrollningen och leda Rasmus tillbaka till skolan. Men Axel finns inte att hitta någonstans. Fler och fler människor försvinner spårlöst runt om på öarna. Tillsammans med Rasmus börjar Tuva leta ledtrådar efter vart Axel tagit vägen. Hon upptäcker att det finns många hemligheter dolda, framför allt om hennes egen uppväxt.


Berättelsen är relativt enkel att hänga med i och blandar gammal skrock med nutid med Tuvas svårigheter att passa in både i skolan och familjen. De elaka tjejerna som alltid verkar haft något emot henne men som hela tiden måste trycka ner Tuva.
Också väldigt intressant att få följa en huvudperson som växt upp på en ö och hur det kan vara att leva så. Passar från ca 10 år och uppåt.      

De är tillbaka!

Kommer ni ihåg den där hysteriska Twilight-eran när det bara var vampyrer som gällde? Tänk att det var så länge som 2006... men nu känns det som att det har lugnat ner sig rejält med vampyrtrenden och det kommer inte alls så mycket böcker. Men Holly Black som skrivit en hel del fantasyböcker innan, har tydligen alltid drömt om att skriva en vampyrbok och här är den nu, på svenska.


Boken fångar mig ganska direkt som läsare där man får träffa Tana som vaknar upp i badkaret efter en fest. I huset upptäcker hon att de fått besök av vampyrer och resten av ungdomarna på festen är döda. Så klart får Tana panik och börjar febrilt leta efter sina bilnycklar. När hon rycker upp sovrumsdörren sitter hennes ex och dessutom en vampyr fastkedjade där inne. Som ni märker lever Tana i en helt annan verklighet än vi. Det är nämligen känt att vampyrerna finns och lever bland människor. En del ser dem som avskum medan de i andras ögonen har samma status som dagens Avicii. Tana bestämmer sig för att rädda sitt ex och av någon anledning vampyren. Hon inser kanske snart att det finns fler kallblodiga i huset som bara väntar på att solen ska gå ner.

Jag är ganska förtjust i vampyrgenren men har inte läst så mycket mer än Twilight, men däremot sett desto fler vampyrfilmer så jag blev väldigt nyfiken på den här boken. Jag blir fast i den ganska så tidigt i berättelsen och den känns ganska enkel att hänga med i. Men det är något, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, som gör att boken blir helt ok men ingen wow-känsla. Jag tror att det kan vara något med sättet författaren skriver på och jag får ingen direkt medkänsla för personerna i boken som jag upptäcker ju mer jag läser. Det är väldigt synd för jag gillar själva grundhistorien där författaren har många bra och spännande idéer. Sen blir det ju tyvärr lite samma sak med kärlekshistorien där en tjej med bekymmer från förr möter det hemska men snygga monstret och kärlek uppstår...Men boken funkar absolut och jag tror att den kommer hitta sina läsare tack vare att den är rätt enkel och lätt att hänga med i. 

Spöknät

I förra veckan läste jag äntligen Petrus Dahlins nya mellanåldersbok Spöknät. Efter Kurragömma (som jag tyckte var sjukt läskig) hade jag höga förväntningar på den nya. Men de upplevdes inte alls tyvärr. I Spöknät får vi träffa Tino, en kille utan så många kompisar då bästisen precis har flyttat. Mamma och pappa har dessutom skiljt sig och på besök hos pappa får Tino reda på en hemlighet. Han bara måste berätta för mamma och hon tar det inte särskilt bra. Hon går in i depression och sover mest hela dagarna. Tino känner sig ensam, efter ett varv i kvarteret ser han att dörren till bästisen hus är öppen, har de nya ägarna flyttat in? Han knackar på men får inget svar, utan att tänka smyger han in och träffar Akki. Hon pratat väldigt speciellt och har gamla konstiga kläder på sig. Tino anar att hon är en sådan där lajvare men tänker att en vän är ändå bra att ha så de börjar prata.

Någon dag senare drar en storm in över samhället och Tinos mamma försvinner spårlöst. Tino blir förtvivlad men blir lättad över att träffa Akki som säger sig veta vart mamman håller hus. Hon kan visa Tino.

Boken är lite lagom spännande men inte alls lika kuslig som Kurragömma. En helt okej berättelse med lite svajig röd tråd som blir bättre mot slutet.

En passande bok att läsa i hängmattan i sommar!