Bloggstafett- Vi är en

Idag är första gången jag är med i en bloggstafett, väldigt spännande! Vi är 9 personer som alla läst och bloggat om samma bok; den underbara "Vi är en" av Sarah Crossan.

Igår bloggade swebookobsession om boken och imorgon är det littletreeofstories som bloggar. Kika in hos dem och se vad de tyckte!

Jag hade läst några recensioner om boken innan jag fick den i min hand, och tänkt att det nog inte var en bok för mig. Men så fel jag hade! Jag är så glad över att jag fick läsa boken och kan inte förstå att jag inte var helt exalterad över att äntligen få läsa den!

"Vi är en" handlar om två tvillingar, Grace och Tippy, som är sammanväxta vid höften. Deras mamma och pappa har precis berättat att de inte längre har råd med privatlärare som hemskolar tjejerna och nu ska de få börja i vanlig skola. Grace och Tippy är vana vid att folk stirrar men tänk i en skola, då kanske folk inte bara stirrar. Tjejerna är inte särskilt glada vid tanken men inser att de inte har något val. Nervösa och pirriga går Grace och Tippy till skolan, och visst stirrar folk men tvillingarna får också två nya kompisar. Kanske har de även chans att få veta hur det är att bli kära.

Boken är skriven i små korta kapitel, det går snabbt att läsa den men innehållet är helt magiskt. Tänk att kunna skriva så berörande med ganska få ord! Känslorna och kärleken mellan systrarna och deras familj är så fin att läsa om. Och jag vill läsa mer! Tyvärr inser jag ganska tidigt i historien att den kan sluta på tre sätt och troligtvis inte det sättet med rosafluffigt slut där alla är otroligt glada och lever lyckliga i alla sina dagar, nej detta är ingen sådan bok. Detta är en bok man gråter till men också skrattar med. 

Har ni inte läst denna pärla till bok, gå bums till biblioteket för att låna eller köp ett ex, för denna bok är en sådan man vill ha hemma i bokhyllan. Både innehåll och framsida är så fina!

Missa inte den här i höst!

 

Den här pärlan får ni inte missa i höst! Tar upp många frågor kring att vara tonåring, skola och kompisar, att växa upp i olika familjer och hur det kan vara att ha en mamma som inte alltid finns där utan kanske drar iväg i månader på yogaresor. Jag blir arg och ledsen när jag läser den här boken och det är en väldigt viktig bok. En bok som absolut passar i bokklubbar för det finns så mycket att diskutera och samtala omkring. 

Snart på bio

Igår läste jag ut Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, en bok som mest blev läst för att den snart kommer på film.  Kan erkänna att det kanske inte är så rättvist, men däremot vill jag ju hemskt gärna se filmen och som bibliotekarie kan man ju inte bara se filmen utan att ha läst boken! Och det var ju bra att jag läste den för jag hade fått helt fel uppfattning om vad den skulle handla om. Främst var det fotografierna som lurade mig, de ser så spökliga ut så därför trodde jag att boken skulle vara en klassisk spökhistoria. Men som sagt, det är det inte! Vi får träffa 16-åriga Jacob som under hela sin barndom växt upp med sin farfars historier om Miss Peregrines och de besynnerliga barnen. Ju äldre Jacob blir desto mer tror han att farfars historier är just påhittade sagor. Men en kväll blir farfar dödad mitt framför ögonen på Jacob och i sina sista andetag ber han Jacob hitta fågeln i loopen. 

Jacob blir förtvivlad, vad menar farfar med hans sista ord? Jacob försöker prata med sin mamma och pappa men inser till slut att ingen vill prata om det som har hänt. Han går till en psykolog och grunnar så hårt över orden. På sin födelsedag får Jacob en bok, en bok från farfar och inuti boken finns ett brev med ledtrådar. Tack vare ledtrådarna får Jacob reda på vart Miss Peregrines hem för besynnerliga barn ligger. Kanske var inte farfar så galen som alla trodde? Jacob bestämmer sig för att fara till ön och leta reda på Miss Peregrine. Han behöver svar på alla sina frågor.

 Boken går upp och ner, jag tycker att den hade tjänat på att kortats ner. Den blir lite seg i början och mitten. Men ju längre du läser desto mer nystas hemligheterna upp och de sista 100 sidorna är så spännande att du inte kan sluta läsa. Dock blir jag så besviken på att det är en trilogi! För mig är boken inte tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa de andra två, men filmen kommer jag gå och se! Det ska bli väldigt spännande att få se hur huvudpersonerna spelas och hur/om fotografierna kommer få vara med.

Trailer till filmen som går upp den 30/9 (och det är den fantastiska Tim Burton som gör den!)

Graven i djupet

En bok att verkligen se fram emot i höst är den spännande Djupgraven av Camilla och Viveca Sten! I veckan läste jag klart den och jag gillar den verkligen. Personerna och berättelsen känns väl bearbetade och det ligger nog mycket jobb bakom persongalleriet. Tyvärr har jag inte läst något av Viveca eller Camilla innan men jag tycker att det är lite rolig att mor och dotter skriver tillsammans. Och det blev bra! Djupgraven beskrivs som den första boken i en rysartrilogi, så det ska bli spännande att se om de två andra böckerna också håller. Däremot är jag lite besviken på just ordet "rysare" det blir aldrig riktigt sådär rysligt och läskigt som jag hoppades på. Numera är nog både en själv och barn så matade med skräck och otäckheter så jag önskade att de hade krämat på med lite mer otäcka känslor kring djupet och det som lurar i dimman...

Huvudpersonen Tuva är en tyst och ensam tjej, hon vet bättre än att försöka prata med de andra i klassen. Hon har under hela sin uppväxt blivit retad för sina ärr på halsen. Tuva har numera hittat en plats i hierarkin där hon inte hörs eller syns. Uppväxt på en skärgårdsö blir det lätt isolerat men hon har alltid haft havet att lita på och trösta sig vid. När hösten kommer drar något in, både över land och hav. Tilliten Tuva har känt till havet förändras. Det känns inte längre tryggt att åka båten till skolan. Någon eller några följer henne och väntar på nattens mörker. När det är dags för orienteringsprov i skolan händer något, Tuva springer själv, dimman ligger tjock när hon plötsligt får syn på Rasmus, den nya killen i klassen. Han är själv och verkar vilsen, vart har hans kompis Axel tagit vägen? Tuva försöker få kontakt med Rasmus, men han verkar helt hypnotiserad och då plötsligt ser Tuva se små ljusa punkterna som svävar framför Rasmus. Tuva lyckas bryta förtrollningen och leda Rasmus tillbaka till skolan. Men Axel finns inte att hitta någonstans. Fler och fler människor försvinner spårlöst runt om på öarna. Tillsammans med Rasmus börjar Tuva leta ledtrådar efter vart Axel tagit vägen. Hon upptäcker att det finns många hemligheter dolda, framför allt om hennes egen uppväxt.


Berättelsen är relativt enkel att hänga med i och blandar gammal skrock med nutid med Tuvas svårigheter att passa in både i skolan och familjen. De elaka tjejerna som alltid verkar haft något emot henne men som hela tiden måste trycka ner Tuva.
Också väldigt intressant att få följa en huvudperson som växt upp på en ö och hur det kan vara att leva så. Passar från ca 10 år och uppåt.      

De är tillbaka!

Kommer ni ihåg den där hysteriska Twilight-eran när det bara var vampyrer som gällde? Tänk att det var så länge som 2006... men nu känns det som att det har lugnat ner sig rejält med vampyrtrenden och det kommer inte alls så mycket böcker. Men Holly Black som skrivit en hel del fantasyböcker innan, har tydligen alltid drömt om att skriva en vampyrbok och här är den nu, på svenska.


Boken fångar mig ganska direkt som läsare där man får träffa Tana som vaknar upp i badkaret efter en fest. I huset upptäcker hon att de fått besök av vampyrer och resten av ungdomarna på festen är döda. Så klart får Tana panik och börjar febrilt leta efter sina bilnycklar. När hon rycker upp sovrumsdörren sitter hennes ex och dessutom en vampyr fastkedjade där inne. Som ni märker lever Tana i en helt annan verklighet än vi. Det är nämligen känt att vampyrerna finns och lever bland människor. En del ser dem som avskum medan de i andras ögonen har samma status som dagens Avicii. Tana bestämmer sig för att rädda sitt ex och av någon anledning vampyren. Hon inser kanske snart att det finns fler kallblodiga i huset som bara väntar på att solen ska gå ner.

Jag är ganska förtjust i vampyrgenren men har inte läst så mycket mer än Twilight, men däremot sett desto fler vampyrfilmer så jag blev väldigt nyfiken på den här boken. Jag blir fast i den ganska så tidigt i berättelsen och den känns ganska enkel att hänga med i. Men det är något, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, som gör att boken blir helt ok men ingen wow-känsla. Jag tror att det kan vara något med sättet författaren skriver på och jag får ingen direkt medkänsla för personerna i boken som jag upptäcker ju mer jag läser. Det är väldigt synd för jag gillar själva grundhistorien där författaren har många bra och spännande idéer. Sen blir det ju tyvärr lite samma sak med kärlekshistorien där en tjej med bekymmer från förr möter det hemska men snygga monstret och kärlek uppstår...Men boken funkar absolut och jag tror att den kommer hitta sina läsare tack vare att den är rätt enkel och lätt att hänga med i. 

Spöknät

I förra veckan läste jag äntligen Petrus Dahlins nya mellanåldersbok Spöknät. Efter Kurragömma (som jag tyckte var sjukt läskig) hade jag höga förväntningar på den nya. Men de upplevdes inte alls tyvärr. I Spöknät får vi träffa Tino, en kille utan så många kompisar då bästisen precis har flyttat. Mamma och pappa har dessutom skiljt sig och på besök hos pappa får Tino reda på en hemlighet. Han bara måste berätta för mamma och hon tar det inte särskilt bra. Hon går in i depression och sover mest hela dagarna. Tino känner sig ensam, efter ett varv i kvarteret ser han att dörren till bästisen hus är öppen, har de nya ägarna flyttat in? Han knackar på men får inget svar, utan att tänka smyger han in och träffar Akki. Hon pratat väldigt speciellt och har gamla konstiga kläder på sig. Tino anar att hon är en sådan där lajvare men tänker att en vän är ändå bra att ha så de börjar prata.

Någon dag senare drar en storm in över samhället och Tinos mamma försvinner spårlöst. Tino blir förtvivlad men blir lättad över att träffa Akki som säger sig veta vart mamman håller hus. Hon kan visa Tino.

Boken är lite lagom spännande men inte alls lika kuslig som Kurragömma. En helt okej berättelse med lite svajig röd tråd som blir bättre mot slutet.

En passande bok att läsa i hängmattan i sommar!

sånt jag har läst...

... och förhoppningsvis ska hinna blogga om någon gång :P

Ljug för mig

Stella har bevittnat ett mord och ska vittna i rättegången mot mördaren. Hon får skyddad identitet och förmaningar om att hon aldrig får kontakta någon från sitt gamla liv. Hon är nu Stella och bor i Nebraska i världens minsta håla. Det är inte alls så Stella är van vid att leva, hon saknar sin hemstad och framför allt sin pojkvän. Trots att hon inte får kontaktar hon honom via ett hemligt mejlkonto. Men hon inser till slut att hon är fast i det lilla samhället fram till den dagen hon fyller 18, så varför inte göra det bästa av det? Hon skaffar ett jobb och hamnar genast i trubbel med Trigger, en av samhällets hyllade sportfånar. Han försöker flörta och när Stella visar att hon inte är särskilt intresserad uppstår det agg mellan dem. Stella träffar också Chet, en väldigt trevlig och snygg kille som försöker vinna hennes hjärta. Men Trigger verkar veta något om Stellas förflutna, hur länge tar det innan han kommer på vem hon är? Den ganska långa historien tråcklar sig även fram till att den där mordkvällen kanske inte alls gick till så som Stella har sagt att den gjorde till polisen.


Historien börjar väldigt bra och själva tanken med skyddad identitet och fly från en galen mördare är så spännande! Men efter cirka hundra sidor börjar historien bli seg, så seg! Jag skummar från mitten till slutet bara för att få veta hur det hela ska sluta. Boken hade varit så mycket bättre om författaren hade kortat ner den!

Bokklubb

Om cirka två veckor ska vi träffas i högstadiets bokklubb och prata om "När hundarna kommer". Började läsa igår kväll och ska bli väldigt spännande att se vad de tycker om den.


När vi presenterade boken fick de först titta på framsidan, diskutera titeln och vilken sorts bok det kunde vara. De var överens om att det troligtvis är hemsk/inte så glad bok efter de hade sett bilden när man öppnar boken (där är två hundar som bråkar). De tyckte också att blixten på framsidan antyder att något dåligt händer i boken.


Vi diskuterade också varför den heter "När hundarna kommer" vilka är hundarna, är det bra eller dåligt när "hundarna kommer", vilken tid är det i berättelsen?
Ungdomarna funderade också kring att det kanske utspelar sig kring ett litet samhälle med en sjö eftersom man ser vass och vatten på framsidan.

två nyligen lästa böcker

För någon månad sedan läste jag Enklav av Ann Aguirre. En bok väl värd att läsa om du tycker om framtid, kärlek och dystopier.


Jag vet, det finns ootroligt många dystopier och förlagen bara spottar ur sig nya hela tiden sedan Hungerspelen. Men Enklav är lite annorlunda, välskriven och spännande. Och visst börjar författarna hitta på mer ovanliga dystopier för att inte glömmas bort bland alla de andra?


I Enklav lär vi känna Spadertvå, hon är 15 år och ska få sitt uppdrag i Enklaven där hon bor. New York ligger nämligen i ruiner, befolkningen utplånades av pesten och de som lyckades fly bosatte sig i underjorden. Olika samhällen byggdes upp i tunnlarna som började kallas enklaver. Men människorna är inte ensamma i tunnlarna, missfoster (som jag antar är någon mutant från pestinvasionen) är ständigt ett hot. Och detta blir också Spadertvås arbete, att hitta kött i tunnlarna och hålla missfostren borta. Hon får en partner, Tålig, som länge levde ovanjord och nu är en utstött i enklaven. På sitt första uppdrag inser Spadertvå och Tålig att missfostren blivit smartare och intagit grannenklaven. När de varnar sitt eget samhälle blir de förvisade till ovanjord. Det är inte lätt att överleva i tunnlarna men nästan ännu värre att försöka i det gamla New York. Brutala gäng har tagit över och missfostren finns även där. Tålig har dock ett gammalt minne om sin pappa som pratade om en säker plats, kan de hitta den?


Del 2 finns ute att läsa och heter Utpost.

En annan bok som jag läste i förra veckan var Silvervinges hemlighet av Katarina Genar. Sedan hennes Den magiska kappan från 2012 har jag haft henne som en av mina favoritförfattare. Därför blir jag alltid förväntansfull när jag ser att hon skriver nytt.

Silvervinges hemlighet handlar om Erik, han bor ensam med sin mamma efter att pappan dött i en bilolycka när Erik var bebis. Han bär på många känslor kring sin pappa och hans död. En dag följer Erik med sin mamma på ett jobbuppdrag, de får besöka ett gammalt slott som ska säljas. Erik känner att han själv har kopplingar till slottet, vem är familjen som bodde där innan och vad var det för hemskt som hände? Erik och hans vän Alva hittar gamla brev som avslöjar hemligheten. Och visst är det faktiskt så att Erik har kopplingar till slottet.

Tyvärr är boken inte alls lika bra som Den magiska kappan, den är väldigt lättläst och kort. Historien är enkel och nästan banal. Som läsare räknar du snabbt ut hur allt hänger ihop. Jag tycker inte alls om att de äldre händelserna utspelar sig på 70-talet med hippies och slottsägare. Nej tyvärr, detta är ingen favorit för mig!  



Ohlsson och zombier

Har nyss läst ut Zombiefeber av Kristina Ohlsson som också skriver vuxenböcker samt är författare till de populära Glasbarnen och Mysteriet på Hester Hill. Jag älskar att hon ger ut två böcker för olika åldrar, nästan samtidigt, om en av mina favoritgenre zombier.


Det är sommar, tusentals getingar har invaderat Eldsala där Herbert bor tillsammans med sin farfar. Farfar och Herbert driver ett litet B&B tillsammans och en sen kväll ringer det på dörren. En man står utanför som vill hyra ett rum. När han lyfter på väskan han har med sig ser Herbert en fläck på trappen, det ser ut som blod!


Herbert blir otroligt nyfiken på den mystiska mannen och ser att han är ute och går på nätterna. En kväll tar Herbert mod till sig och följer efter mannen. Det Herbert möter den natten hade han helst kunnat vara utan. En mystisk sjukdom har nämligen spridit sig i det lilla samhället. De smittade blir håglösa, rödöga och bleka. På natten är de oroliga och rastlösa och törsten efter blod går inte längre att förneka. Än så länge håller de smittade sig till att äta djur men ganska snart inser Herbert att de levande döda hellre vill ha blod från människor.


Boken är lättläst, spännande med bra början och mittenparti. Som läsare följer du vänskapen mellan Herbert och farfar, de frågor som finns kring Herberts föräldrar och deras bortgång. Hur ska det bli om Herbert inte längre får bo kvar hos farfar, tänk om kommunen hittar en annan familj?! Samtidigt vävs berättelsen med zombier in.
-Spoiler- Tyvärr har boken ett slut där allt ordnar sig till det bästa. De sista kapitlen känns stressade, fort vill man väva ihop alla ledtrådar så det verkar vettigt. Jag tycker att det blir lite för mycket i slutet, allt behöver inte bli sådär rosaskimrande!


Jag blir lite ledsen på böcker som utger sig för att vara läskiga zombie eller spökböcker men sedan bortförklaras alla händelser som naturliga. Likaså tycker jag att denna bokens utsida och baksidestext luras lite men visst är boken till och från lite läskig. Men är det zombieböcker à la blod, tokläskigt Magnus Nordin blir man tyvärr besviken. Detta är en lagom läskig bok för dig som vill bli lite skrämd men inte mer. Boken kommer ändå hitta sina läsare, just för att den är lättläst och har en blandning av det mesta- läskiga zombier, vänskap, mystiska män med väskor och olösta familjehemligheter. Omslaget lockar ju också till läsning, eller hur!


Här finns en youtube-trailer:

Matchad

Fick denna rekommenderad av en gammal elev för ett tag sen som jag kom på att jag inte läst så lånade hem den från jobbet. Cassia är 17 år och hela berättelsen utspelar sig i framtiden. Svårt att veta om det är om 100 år eller ännu längre fram. Men det känns inte som att utvecklingen gått framåt något extremt, det som är mer intressant är i den här boken är snarare relationen mellan människorna som styrs av Samfundet. Allt du gör sparas noggrant, dina intressen, hur du beter dig, din personlighet. Nästan varje människa blir matchad tillsammans med en partner, ofta någon de aldrig träffat. Men eftersom allt är så noggrant uträknat är det inget att fasa för. Du får veta vilken tid som är den bästa att gifta sig vid, när ni ska skaffa barn och sen när det är dags, du fyller 80 år så dör du. För att människorna inte ska få för många intryck finns det 100 utvalda kulturföremål inom konst, litteratur och film, resten är förstörda.

Cassia är ingen rebell, hon är en helt vanlig flicka som ser fram emot att få träffa sin match. Men så börjar det ske små händelser runt omkring Cassia som gör att hon börjar fundera och tvivla på Samfundet. Är allt verkligen så harmoniskt i det samhälle där de lever? Och vem kan egentligen bestämma vem du ska älska?  


Jag gillar början av den här boken, som läsare fastnar du direkt och författaren lägger hela tiden ut små lösa ändar och lockar dig att läsa vidare. Du vill veta varför det inte finns nån bio, du vill veta varför alla dör när de fyller 80 år och varför är verkligen ALLT omkring Cassia så noga uträknat? Däremot tycker jag tyvärr att berättelsen tappar driv någonstans i mitten. Det blir mycket samma sak som ältas. Därför blir jag lite besviken på en bok som börjar så bra men inte håller hela vägen. Det finns två delar till om Cassia men jag kommer inte läsa dem. Men jag tror absolut att den här boken passar bra för ungdomar och vuxna som vill ha dystopier och som redan läst ex Divergent, Legend, Delirium.  

Vardagsberättelse

Vad gör man när pappas man har fått ett jobb i en helt ny stad och när ens föräldrar tvingar en att flytta med? Man får försöka göra det bästa av saken tycker Jan Svensson, en vanlig femteklassare från Stockholm. Men det är inte alltid så lätt att komma ny, att hitta vänner och försöka vara sig själv. Och det blir lite extra svårt när några stökiga killar i klassen får reda på att Jan har två pappor, något som kanske är mer vanlig i storstan än Luleå. Men Jan upptäcker att han bor i samma hus som Nicki i klassen, hon verkar trevlig när hon är på det humöret. Efter ett tag upptäcker Jan att Nicki har hemligheter som hon inte vill berätta och många i klassen tycker att hon ljuger och skryter om sin Londonvistelse.

En sån där helt vanlig bok om hur det kan vara att komma ny till okänd stad, hur man ska försöka se det från den ljusa sidan men till slut bara vill skrika DET HÄR GÅR INTE!

Men som tur är går det bra för Jan till slut, han börjar trivas och det är här jag tycker att historien börjar tappa, slutet blir precis så där rosa skimrande och sliskigt. Såklart att allt löser sig för Jan. Han har ju dessutom en helt fantastisk lärare som blir mer och mer fantastisk. Förutom detta gillar jag Jan och hans familj och boken borde absolut funka i fyran och femman. Kanske passar boken bra att läsa för någon som precis ska eller har flyttat? Annars kan det vara svårt ibland att sälja in vardagsberättelser vid ex bokprat. Det är alltid skräckböckerna som brukar gå bäst... Men jag tror absolut att Jan Svensson hittar sina läsare med sitt lockande omslag och trevliga innehåll.