Nu var man återigen tillbaka vid skrivbordet, uppiggad med några nya boktitlar i bagaget!
En av titlarna jag har hunnit med är bland annat den fina och klassiska Kensukes Rike av Michael Morpurgo. Boken är ganska gammal men har getts ut återigen i pocketformat nyligen.
Jag fastnade direkt i boken och detta är faktiskt något som jag kräver. I dag var det exempelvis en kvinna inne på bibblan som berättade att hon alltid läste ut alla böcker oavsett om de var bra eller dåliga. Jag har nog snarare en helt annan uppfattning. Boken ska dra in läsaren, gärna redan på de första sidorna. Är historien av dålig kvalité eller att språket inte håller så läser jag inte ut den! Det finns ju så många bra böcker där ute som jag då hellre lägger tid på!
Men i vilket fall, tillbaka till boken jag skulle skriva om: Kensukes Rike.
Historien handlar om en pojke, Michael, som bor i Storbritannien med sin mamma, pappa och hunden Stella Artois. Föräldrarna som jobbar på ett bruk blir arbetslösa men pappan, efter några månaders depression, vänder detta genom att köpa en båt. Planen är att de ska segla jorden runt och de slår faktiskt slag i saken och beger sig ut mot det okända.
Strax utanför Australien faller både Michael och Stella överbord, men någon räddar dem och de hamnar på en öde ö.
Men någon annan finns på ön, och tack vare denne får de båda skeppsbrutna tag i vatten och mat. Den okända personen vill inte ge sig tillkänna eller umgås med Michael. Dock dyker han upp och förstör elden som Michael kämpat för att skapa.
Efter detta får Michael en hatkärlek till mannen som visar sig heta Kensuke. Han vet inte om han ska trotsa Kensuke genom att återigen göra upp eld och på så sätt förlora all mat och vatten som Kensuke på nåd ger dem.
Till slut händer det något som gör att mannen och pojken lär känna varandra och Michael får även chansen att bekanta sig med Kensukes vänner orangutangerna.
Boken skildrar en rörande historia mellan en pojke och en äldre man och ger bestående känsla. Likaså förhållandet mellan Kensuke och orangutangerna gör mig alldeles tårögd.
Detta är en bok som lämnar spår och den är värd att läsas flera gånger om!