Min syster är i tusen bitar

Bered er för skratt och tårar när ni läser denna bok. Detta är en av de bästa, enligt mig, som på mycket länge berör så här. Historien är allvarlig, ärlig och faktiskt ganska underbar på ett sorgligt sätt.

Jamie är tio år och bor med sin pappa och storsyster Jasmine i England. Rose som var tvillingsyster med Jasmine dog i ett bombattentat och föräldarna kan inte glömma Rose. Värst är det för pappan som har kremerade delar av Rose fortfarande på spiselkransen. I flera år har familjen åkt till havet för att sprida askan men pappan ångrar sig alltid och tar med urnan hem igen. Mamman som träffar en annan man, besöker barnen allt mer sällan.

Jamie och systern Jasmine håller ihop i vått och torrt. Likaså katten Roger är en viktig del av Jamies liv. När pappan bestämmer att de ska flytta till ett litet samhälle där det inte finns "några muslimska terrorister" går självklart flickan Sunya i Jamies klass. Den muslimska flickan vill gärna bli vän med Jamie, men pappa skulle ju gå i taket om Jamie vistades med någon tillhörande den folkgrupp som dödat Rose!

Detta är en riktig bladvändare! Jamie är en väldigt ärlig pojke och man sitter och småfnissar då och då trots den tragiska historien. Bäst är förhållandet mellan systern Jasmine och Jamie samt Jamie och katten Roger. Även det vardagliga livet för Jamie i skolan med den hemska hemskaste fröken berättas på ett "enkelt" och spännande sätt.

s. 116 första gången Jamie är hemma hos Sunya:
"Sunyas mamma är lugn och snäll och smart. Hon har en stark brytning, inte som Sunya, och mitt namn låter annorlunda när hon säger det. Hon verkar inte vara den typen av kvinna som skulle gifta sig med en bombman, men man vet ju aldrig"