Nu har jag också läst ut Jellicoe Road. Och jag kan börja med att berätta att det här är inte alls min typ av bok, men jag tyckte ändå att den var helt ok.
Positiva saker: Hannahs kursiva berättelse. Jag gillade att jag fick läsa den själv, jag tror inte att den hade varit lika bra om det istället hade funnits ett kapitel där Hannah berättade den högt för Taylor.
Vänskap över krigsgränserna. Jag tyckte om hur relationen mellan Santangelo och Griggs växte fram.
Att det fanns bitar av humor i boken. Jag hade gärna sett mer av det.
Negativa saker: Taylor, jag fastnade inte alls för henne. Hennes mamma övergav henne när hon var liten, men jag kan inte påstå att jag tyckte synd om henne för det.
Bristen på miljö- och personbeskrivningar! Jag älskar ingående och välskrivna miljö- och personbeskrivningar, och jag blev besviken eftersom det nästan inte fanns alls i Jellicoe Road (jag tycker inte att det räcker med att skriva "Hannah bodde i ett fallfärdigt hus". Hur fallfärdigt är det? Har fönsterluckorna lossnat, vittrar teglet, saknas en del av taket?)
Början på boken (inte den kursiva berättelsen utan Taylors början). Jag tyckte att det var svårt att komma in i boken.
Jag upplevde att boken var stapplig på sina ställen. Det är lite svårt att förklara, men om den hade varit en film skulle jag ha sagt att den var illa klippt.
Jag läste ut boken på två dagar och jag tror att det här är en bok som ska läsas i ett sträck.
Till sist bilder på omslagen till boken på svenska och engelska. Jag tycker att det engelska omslaget är snyggare än det svenska, men jag förstår att den svenska utgåvan fick ett eget omslag för annars hade det varit svårt att skilja böckerna åt.
Lite skönt att höra att det inte bara är jag som inte fastnat för den. Håller verkligen med om beskrivningarna nu när du skriver det, hade inte tänkt på det innan men det hade verkligen gett historien ett uppsving!
SvaraRadera