Kanske ännu en succé för Ingelin Angerborn som även skrivit "Rum 213"?
Vendela känner sig väldigt ensam och nere efter att bästisen Minna har flyttat till London. Det är fortfarande sommarlov och Vendela vet inte riktigt vad hon ska hitta på. I sin ensamhet skriver hon ett brev där hon söker efter en ny vän att dela sina tankar med. Brevet lägger hon nere vid ån bland ett par stenar.
Vendelas pappa jobbar en hel del och hennes mamma har gått bort för ett par år sedan. Efter Vendela har gömt brevet bland stenarna blir hon sjuk och måste ligga hemma i sängen ett antal dagar. När hon går och hämtar glass i kylskåpet ser hon att det ligger ett brev på hallmattan.
"Fröken Vendela Höök" står det på kuvertet.
Brevet är skrivet med svart snirkligt bläck med ett ålderdomligt språk där en pojke påstår att han hittat Vendelas brev och också känner likadant som hon. Brevet avslutas med "Er tvillingsjäl, Wilhelm Silveus".
Vem sjutton är Wilhelm och varför skriver han så annorlunda? Vendela försöker googla och leta efter hans hus men inser till slut att det måste vara någon som skojar med henne, för någon Wilhem Silveus finns det inte.
Men breven fortsätter att komma och till slut bestämmer sig Vendela och Wilhem för att de ska träffas.
Historien i sig är ganska bra, men tyvärr är det något som gör att jag inte riktigt tar till mig berättelsen. Det känns inte som händelserna går på djupare plan utan språket och känslorna känns ganska enkla.
"Månfågel" och "Skuggan i väggen" liknar varandra ganska så mycket då de båda berör flickor i sin ensamhet. Självklart hittar de mot mitten av historien en vän som hjälper dem och allt ordnar sig till slut.
Kanske är det berättelsen kurva- ensam flicka söker hjälp, någon kontaktar henne, hon letar efter ledtrådar, får hjälp av en oväntad vän, genombrott i mysteriet som sedan leder till upplösning där alla blir glada som gör att historien behåller sin enkelthet.
Jag tycker att det blir ganska så förutsägbart med dessa historier och det finns ju en hel del sådana här numera. Tyvärr ger "Månfågel" inget bestående positivt intryck på mig! Men den går ju självklart att bokprata om för jag tror att författarens namn och den lättlästa historien i sig lockar många.