Micke och hennes mamma har precis flyttat in i ett gammalt hus i ett nytt samhälle. Mamman är en person som gärna flyttar när något börjar bli jobbigt. Men nu har Micke bestämt sig för att här ska de stanna! När hon stiger in i sitt nya rum är det en konstig skugga på väggen. Den ser faktiskt ut som en skugga av en människa. Micke börjar prata med skuggan utan att hon tänker på det. På natten vaknar hon av att lampan i rummet tänds och någon har rotat ibland hennes saker.
I den nya skolan säger genast klasskamraterna att det är ett spökhus Micke och hennes mamma har flyttat in i. För länge sen bodde det en flicka i huset som drunknade i älven och sedan dess hemsöker hon huset. Micke känner att hon måste ta reda på vad som egentligen hände den dagen då Elli, spökflickan, trillade i älven. Hoppade hon självmant eller var det faktiskt någon som puttade henne? När Micke hittar Ellis gamla dagbok får hon nya ledtrådar… dessutom får hon oväntad hjälp från den mystiska killen Wille i klassen.
s. 142
Micke och Wille sitter hemma i Mickans kök och äter:
”Men den där tjejen, då? Vem var det?” (Wille frågar)
”vilken tjej?” (frågar Mickan)
”Nere vid älven. För några dagar sedan. Du gick ut på plattklippan där liljekonvaljerna växer och stod där en lång stund.”
”Hur vet du det?”
”Jag gömde mig bakom några buskar. Jag såg er”
”Vilka vi?”
”Du och den där tjejen. Vem var det?”
”jag var själv, säger Micke, samtidigt som hon känner en rysning trilla längst ryggen som en iskall vattendroppe.
”vilken tjej?” (frågar Mickan)
”Nere vid älven. För några dagar sedan. Du gick ut på plattklippan där liljekonvaljerna växer och stod där en lång stund.”
”Hur vet du det?”
”Jag gömde mig bakom några buskar. Jag såg er”
”Vilka vi?”
”Du och den där tjejen. Vem var det?”
”jag var själv, säger Micke, samtidigt som hon känner en rysning trilla längst ryggen som en iskall vattendroppe.
”Nej det var du ju inte. Det var ju en annan tjej med också. Hon satt bakom dig, i sluttningen bland blommorna…”
En klassisk spökhistoria som även behandlar vänskap och ensamhet. Språket håller och Mickan är en tjej som jag tror många kan relatera till. Tyvärr blir det hela lite väl sockersött när ensamma Mickan och ensamma Wille hittar varandra och blir kompisar och allt slutar lyckligt...Men bokens omslag lockar, tycker jag i alla fall, och spökhistorier går ju alltid hem när man bokpratar.
Tack för fina tips Alex! :) Hela sommarlovet har ju gått utan att jag läst en enda bok... så jag har en del att ta igen!
SvaraRaderaDet kan vara skönt att få fritt från läsningen också tycker jag :) I sommar har jag inte känt det som något tvång att läsa, utan jag har bara läst för att det är roligt och för att jag vill. Det är då det är som bäst!
SvaraRadera