onsdag 22 augusti 2012

The perks of being a wallflower

Jag minns inte när jag först hörde talas om The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky. Det jag däremot minns, är att det mycket var titeln som fick mig att bestämma mig för att läsa boken en dag. Nu är det flera år sedan jag läste den, men känslan finns kvar... För egentligen finns det två olika typer av böcker. De som aldrig fångar läsaren, aldrig lämnar något avtryck på något sätt och som glöms bort... Och de som efter flera år, fortfarande kan ge en viss känsla när man tänker på boken. För mig är det ofta så att jag inte minns detaljer, utan att boken på något sätt blir levande när jag tänker på den, genom att den spelar en viss ton eller sinnestämning i mig.

   The Perks of Being a Wallflower Poster

The perks of being a wallflower är en rörande berättelse om en pojkes unga livsöde som snart också kommer på filmduken (med bland annat Emma Watson i huvudrollerna). Den är rörande på ett skört sätt och man känner väldigt mycket med huvudpersonen. Det som är skönt med karaktärerna i boken, är att de verkligen är sig själva. Det är nog därför som de känns så levande, så sköra, men samtidigt så starka i sig själva. Författaren fångar verkligen den där känslan av att vara ung: att vara oövervinnerlig och samtidigt på något sätt besegrad och infångad i en bur av längtan att få komma ut och bli någon annan. Det finns så mycket att säga om denna lilla boken. Jag läste den på engelska, men tyckte den var väldigt lättläst. Boken är uppbyggd i korta kapitel där huvudpersonen Charlie skriver brev till en person som förblir okänd.

Charlie är en "wallflower". Så fint det låter. Att vara en blomma på väggen. Osynlig eller synlig. Det är upp till betraktaren. Skönheten, den ligger ju i betraktarens öga.

För mig är denna boken en liten pärla och en av de bästa ungdomsböckerna jag har läst.

/Bella




1 kommentar:

  1. Vill se filmen (och läsa boken). Håller med om att uttrycket Wallflower är fint, men den svenska motsvarigheten Panelhöna låter gräsligt! För visst vill man hellre vara en Wallflower än en Panelhöna ;)

    SvaraRadera