Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson

Inför vår bokklubb som heter Bokslukarna som snart börjar där medlemmarna är 12 +, tänkte jag att jag skulle läsa några ungdomsböcker. (Annars blir det mest Hcg för mig).

Jag reserverade lite böcker från Bokjurykatalogen från förra året och den första jag fick i min hand var "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson.

Detta är Saras debutbok och på framsidan har Katarina von Bredow kommenterat boken: "Missa inte den här debuten!" Jag älskar Katarinas böcker och tänkte att då får vi prova den här.

Jag satte mig på tåget hem och öppnade boken. Poff! Jag blev direkt indragen i huvudpersonen Olivias liv där pojkvännen John dumpar henne efter tre år.

Jag ville bara läsa mer och mer och då boken är lagom lättläst med korta kapitel hade jag hunnit halvvägs genom boken när jag anlände till Växjö. Men jag ville verkligen inte sluta läsa den!

Språket och dialogerna är humoristiska och medryckande. Relationen och samtalen mellan Olivia och hennes vän Tor är helt underbara. Jag vill också ha Tor som min bästa vän!

Boken handlar i stort sett om hur Olivia blir dumpad av sin stora kärlek och hur hon ska försöka få tillbaka eller komma över exet. Eftersom hon bara är sjutton år och varit tillsammans med John sedan hon var fjorton så har Olivia mycket att utforska. Hon blir en tjej som tar för sig och testar, mest på killfronten och det är så härligt att läsa om tjejer som ligger när de är kåta och hånglar när de vill med närmaste kille.

Likaså behandlar Olivia känslan kärlek, vad är det? Är det att vara upp över öronen förälskad i en person så att man ändrar den man själv är eller är det att ligga när man vill med den man vill? Olivia har lite svårt att luska ut detta och påstår att hon blir kär i de flesta hon träffar.

Självklart är boken värd att läsas, jag tycker den ger perspektiv på våra genusroller där tjejer blir slampor när de ligger med många killar. Men samtidigt vill killarna att tjejer ska ta för sig (som två killar påpekar i boken). Behöver man verkligen ha ångest dagen efter eller är det bara att ta för sig?

Ett litet utdrag ur boken s. 146:

"På eftermiddagen sitter hela klassen och väntar på golvet i korridoren utanför fysiken. Danijel sitter mitt emot mig, om jag sträckte ut benen skulle mina skosulor nudda hans. För första gången sen vi kom till skolan vågar jag titta på honom. I smyg förstås. Det är som att hans händer flyger över hela rummet när han pratar och jag kan inte låta bli att tänka på hur det kändes att ha de där händerna mot min hud. Och när jag tänker så, när jag ser hans händer och återigen känner hans smekningar över ryggen, revbenen, brösten... då kittlar det i mig, varmt. Helt utan förvarning, helt utan att jag sagt att det är okej att känna så. Skitkropp."  


Ett stort plus är att historien utspelar sig i Kalmar, Olivia är ofta ute och promenerar bland annat i Stensö ;)